Tiden efter valparna
	Jajaja, sluta skratta! Ni såg ju själva hur ruffsig och eländig jag såg ut innan. När valparna hade flyttat bestämde mamma att hon skulle göra mig fin. Och ända sättet var att ta bort allt så det kunde växa ut ny fin päls.	Det var ju lite skämmigt i början, men jag vande mig fort. Det kändes faktiskt skönt att slippa alla långa tovor. Nu har det växt ut igen och min päls blev så fin så.	Det är verkligen kul att Stian (Jazz) bor så nära så vi kan träffas ofta. Men eftersom han aldrig riktigt blev av med sin mamma så höll han på länge och ville ha mjölk av mig =)
	Stian har vuxit upp till ett riktigt energiknippe! Han var inte så livlig som liten valp faktiskt. Han ville gärna ligga ensam i ena hörnan av korgen och sova. Det verkar som om han ska ta igen det nu =)   "Aaaaj! Vad gör du? Biter du mig i benet din lille fjärt!? Bara passa dig!"	"Grrrr BOFF! Nu är det nog! Du biter inte mig en gång till!" Mamma säger att jag kanske inte passar som mamma för jag inte har uppfostrat dom tillräckligt. Men det är inte lätt att tampas med fyra vildingar samtidigt. Ibland var det skönare att gå därifrån.	Ibland är vi och hälsar på Stian och hans mamma i deras "hytte". Där är jättefint och jag och Stian kan springa som vi vill. Och så är där massor att snusa på!
	Stian får en av sina första pedikyrer. Tänk så liten han var då! Nu är han lika stor som jag, men samtidigt är han fortfarande en valp. För mig kommer han alltid att vara det i alla fall =)	"Kom igen nu morsan! Vi kan väl brottas lite?!" "PHUUUU!! Tröttnar du aldrig? Vi har ju precis sprungit tre varv runt huset..!	Det finns bara en sak som gör att Stian lyssnar. Det är när någon pratar om mat. Ja, det gäller mig också förståss. "Sa du nåt om mat pappa? Var då? Ska vi äta nu?"
	Här har Stian hunnit bli 4 månader. Han växer så det knakar. Och inga tecken på att lugna ner sig än. Men jag tycker faktiskt det är kul att busa runt med honom. Fast mamma blir arg på oss ibland ...speciellt när mattor och stolar far omkirng =)	Ja, vi gör faktiskt allt tillsammans. Ibland skäller vi ut folk och bilar som kör nere på vägen. Det är inte vem som helst som får va där se..!	Här är en av få bilder där vi sitter stilla samtidigt. Förmodligen står det mat på bordet, och då gäller det att vara med! Kanske vi får nåt...
	Nu när jag ligger här i soffan och tänker tillbaka på tiden med valparna så känns det härligt. Det är liksom ändå kul att få ha upplevt det. Att ha satt sitt tassavtryck i historien och satt nya små carnisar till världen. Men... hm... det är nog ändå skönast att kunna ligga här och slöa, utan en massa bråk och pip från hungriga tullingar. Nä, jag blir faktiskt trött att tänka på det. Jag ska ta mig en lur nu... sovelur...Zzzzz	Tack för att ni ville höra sagan om mina valpar! Titta gärna in på deras sidor ibland så kan ni se hur dom har det. Ha d' bra!  /