  |
           |
Den 3:e april var det dags att ta farväl av mina
valpar. För mig var det både tråkigt och skönt.
Vi körde till Nonnie där hennes dotter, som är
vetrinär skulle...
fel eller skador.
Alla var givetvis helfriska! =)
"Hej Teo! Här kommer jag med våra barn! Visst
är dom fina!? Nu kan du gott leka lite med dom,
du har ju inte gjort så mycket innan för att
hjälpa till!"
"Pappa, vet du... det finns en massa saker där
ute i den stora världen som jag aldrig sett förr!
En gång var vi på ett ställe med en massa högt
gräs att springa i. Och där såg jag en skrubbel-
snuff! Jag tror i alla fall det var en sån... men
den var inte alls farlig som mamma sa. Den var
ju ganska långt borta, men den blev så rädd
för mig... Rrrrr! Hihi!"
jag visa vad vi brukar göra med mamma?
Jo, hon ligger sådär och så biter vi i hennes
öron och i svansen och så..."
"Matilde! Kom och hjälp mig! Ta bort dom här
vampyrerna! HJÄÄÄÄLP!!"
SUCK... Inte ens här i buren kan man få vara
i fred! "Du, hur länge ska ni va här egentligen?"
Jag som hade ett så skönt ungkarlsliv...
"Ungkarlsliv! Phööö! Det kunde du ju tänkt på
innan du gjorde det där du vet!"
"Hm... ja..."
"Du Tilde... aldrig mer va?"
"Nä, aldrig mer..!"
"Bra..."
att skiljas från valparna. Men dom kommer
säkert till bra hem.
Pappa gillade nog mest Jasåfin. Hon var minnst
och tog längst tid på sig med allt i utvecklingen.
Men nu har hon ju kommit ikapp dom andra för
länge sen.
Mammas favorit var Juligen. Hon var ju min först-
födda och som liten var hon alltid pigg på nya
hyss.
Okey då! Jag får erkänna att jag också saknade
mina små ...lite. Men som tröst har jag i alla fall
fått träffa en av dom nästan varje dag sedan
dess. Det var nämligen så att Jazz blev köpt av
en granne till mamma!
vanligt pojknamn i Norge och inget annat..för
alla svenskar =), bor bara 300 meter från mig!
Här går vi hem till honom för första gången,
och så har då min sista valp lämnat oss...
