Så stor världen är!
	När valparna var 5 veckor gamla var dom utom- hus för första gången...     "Vad är det här?! Var blev dom blå väggarna av?! Kolla brorsan! Det här rummet är ju super- stort! Ha! Va coolt! Släpp ut oss... nuuu!"	"Hmm... Vad konstigt det luktar! Inte alls som tidningarna på golvet där hemma. Och så är det så många olika lukter!"	"Undrar vem som har hängt upp den där stora lampan? Den lyser starkt! Jag ska gå dit och kolla in den..."
	"Men vänta..*SNIFF*..Här var det nåt..*SNIFF* ..spännande. Tänk om det är en skrubbelsnuff som varit här! En sån som mamma varnat oss för! HJÄLP! Men kolla, där borta är syrran! Vad långt bort hon har sprungit. Hon är modig!"	"Vänta på mig Juligen! Jag kommer! Urrf, det är svårt att springa i det här höga gräset. Det är minnst 5cm högt!! Vänta..! Vad har du hittat syrran? Är det nåt kul?"	"Aha! Här är en lukt jag känner igen! 'Mormors' sko. Känns som hemma! Är det OK om jag biter lite här i din sko mormor?"
	"Hey...jag höll ju på att bita i ditt skosnöre! Släpp ner mig mormor! Jag vill ner igen.. släpp..jag vill... Men hallååå! Så fin utsikt det var här uppifrån! Kolla, där borta är Jazz! Vad liten han ser ut här ifrån. Men lillebrorsan är ju mycket mindre än jag. HALLÅ DIN PLUTT! KOLLA, JAG ÄR HÄR UPPE! ..hihi!"	Mina små tullingar tyckte det var jättespännande att få komma ut. Mamma och pappa hade ett väldigt jobb med att hålla koll på dom så dom inte försvann. När deras första rädsla hade lagt sig så sprang dom åt olika håll, och dom var snabbare än man kunde tro !