Första tiden
	Jag som trodde det skulle bli kul med valpar... PHÖÖÖ!! Det var det jobbigaste jag varit med om! Dagarna före valparna kom så var jag så sliten och trött! ...och TJOCK! Jag orkade inte ens busa med brorsan. Jag var öm i hela kroppen. Usch...	Jag gnällde högt om mamma bara skulle kamma mig! Så det kunde hon bara glömma! eh... som kanske syns på dom här bilderna... På kvällen den 6:e kände jag mig orolig och jag började "böffta", andas häftigt, med tungan strax ovanför knäna.	Sen väntade en lååång natt när varken mamma eller pappa sov. Dom bara satt och vakade över mig där jag låg i min korg på sovrummet. Klockan 5 på morgonen ringde mamma till Randi, som skulle bli min jordemoder och hjälpa mig med födseln. Det var skönt att ha henne där för mamma sprang bara omkring och undrade om hon skulle hinna sätta på kaffe och hämta tidningen. Stackars mamma, hon var så nervös.
	Pappa hade jag inte heller så stor glädje av. Han hade sovgrus i ögonen och funderade nog mest på vad han hette så där tidigt. Så äntligen! Klockan 09:15 på fredagen den 7:e februari 2003 fick jag min första valp! Det var en välväxt lite tjejvalp som vägde 159gr. Hon fick heta Juligen. På bilden är hon bara c:a 30 sekunder gammal!	Det dröjde bara c:a 30 minuter, så kom lilla Jasåfin till världen, också en tjej. Hon vägde bara 129gr, men var helt underbar! Sen blev det lite jobbigare. Jag snurrade runt och bände mig i korgen. Det var visst en som inte längtade ut i kylan.	Men till slut så fick jag min första "gutt". Det var Jippi som äntligen gav med sig. Han var den största av dom och vägde 163gr! Han kom ut med ett tjut! Men det var inget "Jippi!" Uffa... det gjorde ont =(
	Efter Jippi så kom Jazz, en liten kille på 130gr. Han verkade så lugn och stilla. Men han skulle så småningom bli ett riktigt yrväder ...men det ska jag berätta senare. Så, då ligger man här med alla sina valpar. Hm... Det kan nog bli jobbigare än jag trodde... Efter att Jazz var född så fortsatte jag att andas häftigt och ryckigt. Randi sa att jag kanske hade fler barn i magen.	Så vi åkte hela familjen till vetrinären för att kolla. Valparna i en korg med mycket filtar för att hålla värmen, och jag satt i mammas knä och kollade dom hela tiden. Men jag hade inga fler valpar i mig. SKÖÖÖNT!! När vi kom hem så fick vi en ny och ren korg att bo i. Jag var jätte trött efter allt jag upplevt den morgonen!	Äntligen lite vila. Dom har ätit och alla ligger och sover. Tänk att jag har egna barn! All väntan, och så är dom plötsligt bara här! Det är ändå ganska mysigt att ha valpar =) Men lite jobbigt när dom ska in i örat på en!
	Dagarna går och dom bara äter och äter! Att dom bara kan vara så hungriga! Och som dom klättrar och kryper för att hitta maten. Än har dom inte öppnat ögonen, men dom hittar rätt ändå på något vis.	Här är dom 16 dagar gamla och all mat har gjort dom till små goa bollar. Visst är dom härliga mina små =)